K A R O L I N A gustafson

Just nu är jag trött. Inte för att jag fick sex timmars sömn inatt när min arma kropp föredrar tio men för att mitt huvud vägrar bli på bra humör. Det är mycket saker som är helt underbara just nu men uppenbarligen väljer jag att fokusera på det dåliga. Det underlättade dessutom inte med underliga mail från en person som hör hemma i mitt förflutna.

Ja alltså. Det är inte bra att vara såhär på jobbet. Det är tillräckligt ödsligt här på kvällarna för att framkalla vad man skulle kunna kalla motsatsen till klaustrofobi. Så förutom att vara nedstämd får man dessutom känslan av ensamhet helt på köpet.

Går jag på mina instinkter skulle jag gå raka vägen till glassdisken, kidnappa mina vänner ben och jerry och umgås med dom och ett chuckmarathon ikväll, alternativt ta ut min olycklighet på jerusalems soldater i assassins creed. Men mina instinkter är inte att förlita sig på.

Jag har ingen lust att sitta här och deppa ner mig. Så jag tänker brygga lite kaffe och titta på mysromantiska resor till italien som jag tänker dra med mig jack på i sommar.

Det var inte så mycket poäng med det här kanske, idag är bara en dag som är ganska intetsägande. Den började bra, slutade såhär. Jag önskar mig själv lycka till med humöret.