K A R O L I N A gustafson

Idag bokades det en resa till Brighton. I slutet av april blir det brittland igen! Som jag har längtat. Min englandsabstinens brukar nå farliga höjder när jag inte har varit där på ca sex månader. Nu har jag inte varit där sen december 2008. Avrundar man uppåt riktigt ordentligt är det ju 2 år sen. Och det håller faktiskt icke.

Så nu tar jag med mig morsan och drar tillbaka till staden jag önskar att jag bodde i. Den ligger vid havet, har en pir, är precis lagom stor, innehar galna britter, vinflaskor på närlivsen, säljer ahlgrens bilar och kalles kaviar i en konstig glassaffär i the lanes och viktigast av allt.

konstpaus.

Salt&Vinägerchirre.

Och för att slänga på lite grädde på moset blir det turkiet i juni! Det går bra nu, som petter brukar säga. Ekonomin tänker jag ta tag i runt augusti/september när det blir kallt igen.

Nu närmast tar jag mitt pick och pack och drar till sälen och glassar lite i backarna.

Det var faktiskt inte meningen att jag skulle sitta här och skryta om resmål i största allmänhet, men det flöt ju på så bra. Och hellre det än att sammanfatta min dysfunktionella arbetsplats som har varit källan för min frustration för dagen. Väl? Ja, optimismen ska flöda hörrni!

Jag har återigen stulit en fanta som jag ska hem och ge till min pojkvän nu. Jag har övervägt att sluta underhålla hans sockerberoende men.. han blir ju så glad.