Klyschor och sånt
Kom precis tillbaka från gymmet. Så att någon kroppsdel överhuvudtaget rör sig just nu är lite av ett mirakel. Mina fingrar alltså. På tangentbordet. Jag orkade inte riktigt göra middag, det hade ju inneburit att stå upp så min mamma gör den as we speak. Jo tack, jag är väldigt bortskämd. Kommer definitivt sakna det när jag flyttar, tvivlar på att min plastbrorsa kommer att laga mat åt mig när jag inte orkar röra mig längre.
På gymmet hade en tjej på sig benvärmare och jag BEHÖVDE verkligen dra en klyscha som "välkommen till 80talet". Men det kunde jag ju inte säga till henne, hon kanske kände sig sjukt häftig. Så jag får väl säga det nu istället.
Välkommen till 80talet!
Så. Nu var benvärmarna ute ur systemet.
Nu tänkte jag jobba lite på allmänbildningen och kolla på dokumentären om Bonnierfamiljen. Hoppas den är trevlig och inspirerande. Eller mörk och deprimerande. Either works.
