Det viktiga i det här inlägget är snaps.
Jag blir ganska sällan arg. När det gäller att bli arg på riktigt alltså. Men är det något jag kan bli riktigt lack på så är det när saker ramlar ner. Typ gamla parfymflaskor? Och sen snubblar man gärna över någonting, slår huvudet i ett skåp, tappar lite fler grejer i golvet. Det förstör ju resten av dagen, för att man är så arg att man tappar fattningen. Dessutom kan man ju inte vara arg på någon, och det verkar dumt att lacka på sig själv så resultatet blir "sula-mobilen-i-väggen-ilska"
Jag tror det är alla mina förtryckta aggressioner som kommer ut när det händer. Lite kommer i och för sig ut i bitterhet och sarkasm också. Men det är en annan historia.
Käre Tessa sov här inatt, nu ska vi fira påsk med hennes släkt, dit- och tillbakaväg i en baklucka, vi var tydligen lågprioriterade när det gällde sittplatser. Men vi ser fram emot snapsen! Det kommer nog liva upp stämningen lite.
