Nämen heeeeeeeejjj!!
Precis sådär låter man när man springer i en gammal bekant som man egentligen såg tvärs över rummet för 20 minuter sen men hoppades att de inte skulle upptäcka en där man stod och gömde sig bakom valfri lång människa. Och så gör jag nu med den här bloggen för 12e gången i ordningen. Låtsas som jag precis sprang på den och inte alls har ignorerat dess existens i 8 månader. Heh.
Läste igenom lite gamla inlägg och insåg att det är fanimig inte mycket som har hänt sen senast. Den där lantisen från Katrineholm som jag slösade diverse restid på, han är kvar där i skogen och jag har lärt mig min läxa om att jag i fortsättningen ska hålla mig innanför tullarna.
Jag spenderar inte längre mina dagar med att rita differenskurvor, utan roar mig istället kungligt med statsvetenskapliga problem och mentorskapsansökningar.
Jag har storslagna framtidsplaner men fokuserar helst inte på det som händer precis nu. Precis nu är tvivelaktigt och grådassigt. Jag har ingen aning om vad jag ska producera 15 sidor text om till en B-uppsats som jag inte vill skriva, jag har inte pratat med personen jag borde prata med femtioåtta gånger om dagen med på fyra dagar(96 timmar, men vem räknar) och jag har ätit så in i helvete mycket kiwi så min tunga är skinnflådd. Överdoserat på Greys, vilket inte har förbättrat misären.
Men jag tänker inte vaska november bara för en skinnflådd tunga och lite löjliga känslor. Man ska ju se glaset halvfullt var det väl någon filosofisk jäkel som sa någon gång. Och den där människan som inte hört av sig på 96 timmar, han skrev ju faktiskt ett ord på wordfeud idag. KONTAKT! Det är lite komiskt det hela. Men nu kom jag av mig, imorgon är det måndag, en favoritdag för en nörd som jag. Och om lite drygt en vecka sitter jag i Hyde Park och sippar starbuckskaffe i solen med min bästa vän. Så det är gött ändå.
Nä men för att återgå till min ursprungliga bloggmetafor om en gammal bekant. Annars då?
Kommentarer
Trackback
