K A R O L I N A gustafson

Det var egentligen tråkigt att jag inte tog mig i kragen och skrev lite tidigare idag när jag fortfarande var inne i ett rosa skimmer av semesterlycka och allt var frid och fröjd och jag såg fram emot vad som ska bli världens bästa födelsedagshelg.

Istället blev det kvällen från helvetet. Men det är inte värt att diskutera det här. Dom som vet vet.

Turkiet var fantastiskt. Jag skulle kunna stanna där några veckor till när det är den här skiten man kommer hem till. (Jag vill efter fyra timmar fortfarande kasta saker i väggen så ursäkta spontana urlackningar). Det var söta kypare, gratis öl, all-inclusive som inte är bra för figuren och oändligt med pooler.

På fredag fyller jag alltså 21. Det blir vändpunkten. Då är det slut på allt löst skräp/folk jag egentligen inte vill ha i mitt liv. Jag inser att jag låter som en riktigt bitter surkärring som skyller allt på omständigheterna. Men jag är för en gångs skull inte bitter. Jag är ganska hoppfull inför framtiden.

Ah men jo. Jag har promenerat sammanlagt kanske fem timmar idag så jag tänker nu kolla på nya True Blood, hoppas på mycket blod och låta john blund hi-jacka mig.

Osammanhängande inlägg. Ja. Bättre lycka nästa gång.