K A R O L I N A gustafson

Tänkte bara meddela att jag flyr staden i helgen. Egentligen. Men så dök Markoolios(mannen, legenden) gamla dänga "åka pendeltåg" upp i mitt huvud. Och så tänkte jag att DEN måste jag ju lägga upp åt er. Så tittade jag på videon. Är han på riktigt? Borde han verkligen få syssla med underhållning för barn? Och är det verkligen budskapet jag vill förmedla?

Man känner sig automatiskt mycket häftigare av att sitta framför två datorskärmar samtidigt. Jag diggar det. Föreläsningar på den ena och "svara i telefon" på den andra. Mest skärmsläckare på den andra men möjligheten att använda den finns ju. Annars liverapportering från DIF - Luleå, 1-3 i matcher men vad ska man leva på om inte hoppet?

Tvspelskvällen spårade ur lite. Slutade med skavfötterssovande i hela två timmar i en liten bunker till rum fyra på morgonen. Inte helt enligt planen, men en mycket trevlig kväll. Det bjöds på tre sorters pizza, en dunk rödvin förbrukades, zombies head-shotades på löpande band, Sommar med Göran var utomordentligt roande kl 3 på morgonen och sällskapet superbt.

Idag mår man som man förtjänar. Har en helt ny förståelse för varför man vanligtvis idkar rödvinsaktiviteter på helger. Poängen är inte att man ska sova tre timmar och sen dricka sex koppar kaffe medan man är i skolan sex timmar och jobbet efterföljande fem timmar. Nein. Dålig matematik.

Appropå helgen kommer den uppkommande bli freakin awesome. Överbokad som vanligt. Massa härligt folk. Gött.

Min kaffebryggare hävdar som varje morgon att jag har druckit tre kaffe. I beg to differ. Skulle jag ha sovit cirkus åtta timmar och druckit tre koppar koffein, skulle jag inte SOMNA framför nyhetsmorgon. Hell asså.

Är det inte ironiskt hur vettiga tankar försvinner så fort man presenteras med ett blankt papper? Nu har jag stirrat in i nytt inlägg-sidan ett tag och det sedvanliga gnället är allt som kommer upp i form av färdigformulerade tankar. Bättre att ägna kvarvarande söndagstid åt sedvanlig söndagsångest. Trots att man spenderar lördagkvällen med att vara nykter så slentriankommer den ändå på söndagen. Men tack då. Det är vad man får för att man tar ett ansvarsfullt lördagsbeslut.

Lördagkvällsvelandet. Melodifestival och det fasansfulla ordet gottepåse eller valfri utgång. Så många veliga tankar, så lite tid.

Mitt arbete känns om möjligt ännu mer meningsfullt när äldre delägare ringer in bara för att fråga vad klockan är och sen konstatera att det är "kanske lite sent nu".

Förstår ni nu varför arbete är lågprioriterat på min arbetsplats. Just sayin'.

Det är svårt att försöka läsa tillämpad mikroekonomi när det envisas med att ringa var fjärde sekund. Nu skulle man ju kunna dra den felaktiga slutsatsen att jag sitter på jobbet och kanske ska sluta upp med att läsa tillämpad mikroekonomi och vara en duktig arbetare och arbeta. Felaktigt, som sagt. Man är på jobbet för att studera, inte för att läsa bloggar och facebooka. Arbeta är, så att säga, inte helt med på kartan.

Och när det inte ringer så stöter jag stup i kvarten på ordet "penis" överallt i olika tappningar i mitt anteckningsblock. Jag har en kär klasskamrat som roar sig kungligt varje föreläsning med att skriva penis på alla papper han kan komma över. Moget, kan tyckas, med en uns av ironi. Men jag själv ska inte säga så mycket som har haft flera utekvällar där man istället för att säga "skål" har sagt "penis". Gärna medan man läspar lite på s:et, bara för att en tant på ungdomsmottagningen läspade på just penis under en genomgång för ett gäng högstadieelever en gång back in the days. Epic fail, med andra ord. Men hon gjorde i alla fall ett intryck.

Dagens föreläsning bestod av en herre som spårade iväg lite i sitt prat om miljöekonomi. Han snöade in sig lite på nötskrikan. Tydligen uppstår 85% av alla ekar i nationalparken från att nötskrikan har glömt att hämta sina ekollon som den har gömt i marken. Jahaja. Den värdefulla informationen kommer jag säkerligen att ha nytta av i mitt framtida arbetsliv. Jag gick i pausen.

Annars roar jag mig med att byta bort min lägenhet på nätet men alla verkar vilja byta till en större lägenhet. Vilket gör att utsikterna för mig och mina 19 kvaddar är tämligen becksvarta.

Nein, nu ska jag dricka te.

Ni vet när man har en sådan där dag när allt bara suger, helt utan anledning. Det är väldigt svårt att åtgärda dagen när man inte kan hitta kärnan. För mycket äpple i vägen, för att dra en metafor.

Här sitter man och ler löjligt mot telefonen. På en tisdag. Vilka fasoner.

Äntligen vaken. Det tog sin tid att återhämta sig från den här helgen. Och så när man precis har börjat känna sig mänsklig igen trillar det in en inbjudning till nästa kryssning. Den förra inträffade som bekant förra helgen. Min lever ger mig onda ögat och går och lägger sig igen.