Pensionen är i alla fall nära nu

Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite överdrivet av mig att få ålderkris när jag fyllde 17. Men nu börjar jag undra om jag kanske inte alls var ute och cyklade. För det skulle ju betyda att nu vid snart 21 års ålder börjar närma mig 60årsåldern om det var så att jag hade 30årskris vid 17. Go with me on this one. 

När jag vaknade imorse är jag stel som en vandrande pinne i hela kroppen och minns glädjedagarna när jag kunde nudda tårna med fingrarna. Och då har jag ändå abnormalt långa armar vilket bara gör saken ännu värre. Efter det upptäcker jag att jag har huvudvärk från hela två glas vin jag drack igår. Det första jag gör efter uppvaknande är att börja diska vinglas från igår, sätta på havregrynsgröten och ta fram dagens DN, som jag prenumererar på. 

...

Vem går upp en lördagsmorgon för att diska? Det enda positiva är väl att jag i alla fall drack vin igår och inte drog till med en kopp te som heter "kvällsro" eller något annat töntigt. MEN planen var också att jag skulle ta mig ut till något trevligt ställe igår när mina kära kollegor och exkollegor hade lämnat lägenheten. Nej men jag somnade på soffan, vaknade när min rumskompis KOM HEM FRÅN JOBBET(jag skrev det med stora bokstäver för att betona att jag har avslutat min kväll och somnat av utmattning innan han ens har kommit hem från jobbet). Därefter skickade jag ett sms till min loverboy att han fick komma om han ville men jag tänkte gå och
lägga mig. 

Sammanfattningsvis är jag farligt långt in i tantzonen. I alla fall för att vara 20 år gammal. Om det fanns festtecken borde jag ha dom i ögonen. Något måste göras.




17 år. Min första ålderskris med andra ord.
Jag vet inte riktigt hur befogad den var när jag ser det här.


Ja precis så är det.

Idag fyller jacks syster år och eftersom jag "slavar" på kontoret till halv nio så jag har missat oxfilén men blivit utlovad tårta! Och jag är ju inte den som tackar nej till tårta.

Där tog tyvärr både inspirationen och tiden slut. Lite dåligt inlägg, i must admit.

Försöker vara lite mer spirituell imorgon. Nu - tårta.

Jag vill ha en macka

Eller makaronipudding. Eller snickersglass.

Jag har cravings som en gravid kvinna här.

Tycker Jack kan läsa mina tankar och ta med lite sjyst käk när han kommer. Jag har ju ändå stulit en fanta åt honom. To be continued.

A night at the office

Ikväll mina kära vänner ska det läsas. Det ska läsas "Universums Hemligheter". Jag har under dagen jobbat undan allt så kallat "arbete" som måste göras under kvällen så jag har hela kvällen ledig för min bok som ser ut att komma från 70talet.

Den ser i alla fall lite fräschare ut än boken om kroppsspråk jag snodde från mamma som har smörgula sidor och svartvit framsida.

När vi ändå är inne på jobbet. Kan folk sluta ta ut sin bitterhet över vad som verkar vara ett väldigt innehållslöst liv på den oskyldiga receptionisten? Nu låter jag i och för sig som värsta sortens martyr, och sådana är verkligen ännu värre men asså GAH vad folk gnäller. Och sen när gnället är igång som langar folk "ja nu när jag ändå är irriterad så kom jag på att posthanteringen sköts ju inte helt bra heller".

Då ska man sitta där och le och vara förstående och kväva alla impulser att kasta hela postlådan i huvudet på respektive gnällig person.

Så, då fick ju jag gnälla av mig också. Cirkeln är sluten!

Carpe what now..?

Jag har insett att den här carpe diem grejen, den funkar inte på mig. Jag har frukansvärt svårt att fånga dagen, leva i nuet, allt det där man borde göra. Jag har en gigantisk fix på att jag måste planera framåt. Min kalender är full av små röda markeringar under i princip hela mars när vi fortfarande lever i februari. Jag oroar mig över hösten istället för att bara njuta av att jag inte gör så mycket under våren. Jag kan inte vara glad över att jag har sovmorgon idag utan ser istället fram emot att ha sovmorgon på fredag.
Vad är det här för skit?
Kan man söka hjälp för det här? Det känns som det eskalerar på mig det här. Igår satt jag och nojade över att jag inte kommer få nåt jobb när jag är klar med utbildningen jag inte ens har börjat med.
Har någon lust att ta på sig uppgiften att släpa mig tillbaka till nuet så slå mig en pling! Jag är vidöppen för förslag.

Söndagskoma

Jag skulle kunna skriva lite om helgen, om tårtan i mitt kylskåp och att jag lackar ur för att jag inte kan logga in på ikanobanken. Men jag är alldeles utomordentligt trött och fick precis reda på att bryce larkin fortfarande lever och måste desperat kolla på nästa avsnitt av chuck. Eventuellt också lyssna lite på Muse som jag totalt har snöat in på. Det är inte bara utomhus det snöar. Höhö.
Förlåt, värdelöst skämt. Jag ska sova snart. Hörs under morgondagen.

fest?

Intervjun idag var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Om man ska vara petig hade de inte sagt rakt ut vad jobbet gällde och jag kunde kanske ha legat på dom en aning mer för att få reda på det innan intervjun. Men det är bara om man ska vara petig. För att quota min pojkvän så tog dom mig lite på pottan när det visade sig att i slutändan var det ett säljjobb vi snackade om. Fast till företag. 100% provisionsbaserat. Det kändes sådär.
Absolut, utmaningar tycker jag om. Kanske inte när jag ger mig in på dem, men i alla fall när jag är klar. Men om utmaningen leder till att jag kan få svårigheter att betala hyran för att folk är jäkligt neggo när det kommer till säljare kommer jag nog passa på den.
Hur som haver, ikväll ska det bli födelsedagsfirande! Jag har bytt kläder i en och halv timme och behöver nu ett fett glas vin. Salt och vinägerchips har jag käkat också, rätt frenetiskt om jag ska vara ärlig. Så nu har jag en fin naturlig superröd färg på läpparna. Även kallat avflagnad hud pga överdoserad vinäger.
CSN ville att jag skulle langa tillbaka pengar dom gav mig för ett halvår dessutom! Oförskämt. Jag har ju självklart gjort av med dom på väsentligare saker.
Men slut på selfpitty, nu ska det taggas till. David Guetta får kvällen till ära omvandla mig till en glad och trevlig människa.
Grattis sötnos

Rubrik

Jag tänkte tanta mig och försöka sova nu. Klockan är 20.36 i skrivande stund. Japp. Karro - 75.
Idag har varit rätt givande ändå. Jobbet flöt på bra förutom fruktansvärt otrevlig konferenspersonal. Jag har köpt Riktiga salt&vinägerchirre så nu sitter jag här och får skylla mig själv för att min tunga är lite småfrätt. Jag har hittat en utbildning som jag känner mig riktigt motiverad att lägga ner tid på. Tråkigt nog är den i Uppsala och jag ger inte mycket för den kommunala trafiken. Förutom bussar, bussar är mysigt. Ska undersöka om det är samma utbildning som erbjuds på SU. Har också lyckats catcha upp med mina vänner som jag tyvärr har försummat lite under mina lite för långa arbetsdagar. Arbetsdagarna lär dock inte bli kortare. Bossen ringde upp mig personligen idag och undrade när jag planerade ett besök till vårt kära arkiv. Jag börjar helt klart ångra att jag erbjöd mina tjänster där nere.
Imorgon blir det jobbintervju (är kolugn vilket är oroväckande) samt födelsedagsmiddag på söder. Helgen ser ljus ut! Rödvinet skall flöda.
Sovgott mina pussgurkor

Jeansshorts.

Det är fullkomligt livsfarligt för mig att sitta på jobbet utan sysselsättning! Jag går in i någon slags nätshoppingmani där allt jag ser är (för tillfället) jeansshorts. Jag menar, vem handlar jeansshorts i februari? Speciellt när det är den värsta februari sverige har skådat. Snömässigt alltså. Och kylan är vedervärdig. Jag vill bara kasta saker på den. Men det går inte. Tyvärr.

Kom lite off track där. Inget att göra på jobbet - inte bra för mitt stackars konto.

Nu gäller det att hålla ut i 54 minuter till, sen rymmer jag ifrån internet med mitt bankomatkort.

Intresseklubben antecknar på detta inlägg

Jag saknar Assassins Creed. Jag vill knata runt på hustak i jerusalem, jag vill köra ashäftiga leaps of faith ner i höstackar och jag vill lönnmörda folk med fula mustacher. Möjligheterna är begränsade för den typen av aktiviteter i en reception.

Jag tror bestämt det är dags att lägga till ett nytt kriterium på arbetsförmedlingens hemsida.

Nu ska jag fortsätta min 12,5 timmars arbetsdag. Jippikayay!

Fettisdagen pikar mig

Koma orsakad av semlor. Gratis semlor på jobbet är farligt. Arbetsprestationen sänks bestydligt när ofantliga mängder semlor är med i bilden. Mandelmassan flödar!

Sicken tur att jag ska träna imorgon.

Alldeles nyss blev jag lite headhuntad. Vem visste att arbetsförmedlingen faktiskt producerade arbetsmöjligheter? Nu ska jag på intervju och kanske kanske kanske behöver jag aldrig mer återvända till arkivet. Håll tummarna nu. Jag kommer att kasta akter på den som inte håller i tumjäkeln.


Ett misslyckat försök till allvarlighet

Jag har alltid haft svårt för att skriva seriöst. Skriver jag någonsin om något som faktiskt är allvarligt lyckas jag ändå få in en cynisk touch av sarkasm. Skulle något deppigt faktiskt komma ur mina texter är de djupt gömda på min hårddisk.

I och för sig. Gömda och gömda. När jag var sisådär 14 fick jag en stroke of genius och tänkte att jag skulle döpa min hemliga mapp till något program-namn så skulle ingen någonsin misstänka något. Det fick bli Bfp Shockwave. Den ligger i Mina Dokument och är alldeles för enkel att hitta för den som skulle vara intresserad av mina löjliga kärleksproblem som 14åring.

Det jag skulle komma fram till var att jag tänkte ge mig på en seriös text.

Ca två meningar in på min seriösa text tröttnade jag. Jag kanske skriver om varför jag hoppade av civilekonomlinjen, varför min framtid känns som ett svart hål och hur fantastiskt underbart kär jag är på ett seriöst sätt någon annan gång. Nu ska jag ta en plopp och dra på bio.

Sara, this one goes out to you.

På saras begäran skriver jag nu ett inlägg. Jag är helt klart sämst på att hålla igång något slags frekvent bloggande.

I skrivande stund sitter och chillar med en kaffe och en kokostopp (världens sämsta bakverk för övrigt, fastnar i varenda tand jag äger. ovärt.) samtidigt som pojkvän med tillhörande far tapetserar. Det är alltid mycket roligare att se på när andra arbetar.

Jag skulle kunna skylla min lathet på att jag har jobbat på mässan hela veckan som "värdinna". Att jobba som "värdinna" innebär att man står upp i 9 timmar utan rast och utan stol. Utan lunch. Under dessa 9 timmar serverar man kaffe och räkmackor till kunder som köper svindyra mattor. Det serverades kanske 20 mackor per dag. Det är ca 2 mackor i timmen. Med lite enkel matematik är det svinlite arbete. Alltså har jag stått upp i en vecka.

Det går rykten om att det är alla hjärtans dag idag också. Antagligen kommer dagen sluta i pasta med choritzo och tomat och basilikasås, hemlagat från Kelda. Det är tur att jag har en snygg pojkvän som mer än nog väger upp den tveksamma kulinariska läckerheten till middag.

Igår var det singstar/guitar hero på mitt fantastiska underbarn till PS3 (sara, det betyder playstation 3). Hoppas min lägenhetskamrat inte känner sig allt för besvärad av Abbas golden hits som spelas en aning för högt, en aning för ofta i min hörna av lägenheten på senaste. Min vackra stämma är lite tveksam när jag ska försöka mig på sång.

Nästa vecka blir det repan igen, stället jag för typ fyra inlägg sen sa att jag inte skulle tillbaka till. Fail? Ja. Men hyran är dyr och jag vill inte gärna hijacka mina vänners soffor.

Det här får räcka för idag. Jag måste inspektera tapetseringsarbetet som pågår 2 meter framför mig.

RSS 2.0